Efter ett laddat avsked av Inger, Tommy och Maya pa arlanda,
letade vi reda pa en mysig liten restaurang och avnjot en maltid.
Flyget till London gick som pa rals. Emelie holl sig skapligt lugn,
endast nagra fa riktigt harda klam pa Johans hander.
Men!!!! (Sjalvklart sa finns det ett Men)
Nar vi skulle hamta ut biljetterna till Sydney, via Hong Kong, sa de att
Emelie inte hade nagot visum till Australien.
Alla som kanner Emelie kan nog tanka sig att om det inte vore for
Sobrilen sa skulle situationen kunnat urarta rejalt...
Tack vare Virgin Atlantic's underbara Natasha, eller "Tash" som vi
kalla henne, sa gick allt att losa med ett "Hello Love- samtal" till
Australiens ledning (ambassad kanske?).
Efter 12 haaaaarliga, eller otroligt jobbiga om det inte vore for all
"entertainment on bord", timmar sa nadde vi Hong Kong och satte
siktet pa Gate 36 som skulle ge oss ett fulltankat plan och ett nytt
harligt gang flygvardar- vardinnor. Smartfritt tanker kanske ni?
Sjalvklart inte, tanker vi..
Nar vi star som sma anglar i kon till att borda planet sa blev vi
handplockade av en Australiensiskt dam. Mitt bland ett gang
forvantansfulla resenarer blev vi utfragade a la Sunes
polisforhor i Sunes Jul:
"Vart ska ni?" "Vad ska ni gora?" "Hur lange?" "Varfor?"
Tack vare Sobrilen lyckades vi undvika annu ett potentiellt sammanbrott.
Som tur var sa lyckades vi svara ratt pa alla fragor och blev,
efter den mest patetiska "genomsokning av vaska" som kan
tankas, valkomnade ombord. 9 timmar och 9 ggr en flickas
spyor senare kan vi antligen konstatera att vi overlevt hela flygresan!
Men, som sa manga har paminnt oss om och som kanal 9's
19-20 program pa vardagar bekraftat, sa vantade den
extremt harda Australiensiska tullen.
Tyvarr maste vi nog gora er besvikna, det enda lilla missodet
som skedde vid tullen var att Emelies tamponger i ryggsacken
sag misstankta ut i rontgen (sma bomber kanske) och Johan blev
forhord om sitt cyklop.
Lyckligtvis nog sa va Emelie och tullmannen overrens om att
tamponger inte kunde anvandas till att spranga saker och Johan
lyckades overtyga tulldamen om att han endast anvant cyklopet
i saltvatten, det fanns alltsa inga spar av andra organismer fran
sotvatten i narheten av cyklopet.
Slutet pa borjan gott, allting gott...
(Ett litet tillagg till alla er som vantar pa ett sms fran Emelie, ni kommer tyvarr att fa vanta ett tag till. Det svenska numret fungerar inte har men ett Australienskt ar pa ingang)
4 kommentarer:
Skönt att höra att allt gick vägen och att ni kom fram till slut iallafall. Tänk att dessa små musraketer kan ställa till med besvär... bomber :)
Ha nu det bäst där down under och take care, vi hörs!
Kramis
Hej mina hjärtan. Ni mår bra hör jag och som vanligt är ditt författande inget anmärka Johan. Det är lätt att leva in i hur ni har det.Puss och kram från oss.
Å vad skönt att ni är framme efter många om och men. Hoppas nu att ni har en toppentid. Jag ska hålla nogrann koll i bloggen så skriv ofta.
Mamma Inger skrev sin kommentar på fel inlägg.
Sorry man lär så länge man lever.
Se alltså det första inlägget ni gjorde
kram kram kram från mig o pappa
Skicka en kommentar