Surf's Up on Blue Mountains

Har kommer ett langt sammandrag av helgens bravader.
Hoppas ni orkar lasa!

Fredag och SOLSKEN!

En vit minibus med en tvatt-akta surfer chaffis och hog
rastafaraaaaay music danande ur hogtalarna!

Palm Beach nasta!

Otroligt laddade och indrankta i solkram lamnade vi Sydneys

maffiga stadskarna och styrde mot norr. Resan var lang och

spy-framkallande (nara var det iallafall), med ett stopp vid en

liten och skapligt trakig surfshop (endast glass och fula klanningar typ).

Lite smatt otaliga (och illamaende) borjade vi surna till.

Men den som vantar pa nagot gott brukar det heta. Holy shit!!

Vi ska forsoka mala en tavla for er..

Vatten sa langt ogat nar, vagor pa 2-5 meter (vissa sakert upp till 8 meter)

som rullar in over stranden och slutligen lamnar efter sig ett vitt skum

(likt en iskall Norrlands guld).
Antligen hemma!

Vatdrakt pa! Uppvarmning och en kort genomgang pa

sanden och sen... into the blue!!

Vi foljde instruktionerna och vadade ut, letade upp en liten snall vag

(det fanns inga sma och snalla vagor), vande oss 180 grader och gled

(likt paddor) upp pa bradorna.. Armarna vevandes till max tills vagen

tog over och da vi likt en samuraj kastade oss upp pa
fotterna (eller som vissa av oss, knana)...

Kanslan av att sta pa bradan en nanosekund var helt underbar, men plotsligt
blev allt svart och saltvattnet fyllde lungorna till bredden...

Bryt ihop och kom igen, nasta vag ar pa ingaende!

Vi surfade pa i ett par timmar tills att armarna var nara att falla av,
sen var det dags for lunch, lite Didjeridoo och aterigen en svangig och
nara doden (spyorna atminstone) fard hem.

Kvallen avslutades med en vild utekvall, med vara svenska vanner,
i vart underbara Red Light omrade. (Vi vill har passa pa att gora en
rattelse fran vart tidigare inlagg dar vi beskrev var omgivning.
Det ar inte sa manga kvinnor till salu, utan mest spinkiga herrar
utkladda till kvinnor.. Surpriise!)

Efter ca 4 timmars skonhetssomn och aterhamtning var det dags att
hoppa i aventyrs-entusiasmen och vara vandrarskor. Bakfulla (speciellt Johan)
satte vi oss i en minibuss, som tog oss till en lite storre minibuss, som tog oss
tillbaka dit vi startade och sedan tog fart mot Blue Mountains.
Till er som (likt era bloggare innan lordagen) inte har den blekaste om vad
Blue Mountains egentligen innebar, sa ar det ett omrade, som tacker en bra bit
av sydostra Australien, fullproppat med berg och dalar. For er som verkligen bryr
er sa ar det i princip tva jordskorpor som gatt isar och bildat en gigantisk dal
mellan hogar av berg. Namnet kommer fran Eucalyptus traden pa bergen
som i skymning verkar ge ifran sig ett blatt sken (sett fran ett par mils avstand).

En jobbigt alert man pa kanske 50 bast var varan guide och chaffor.
Han styrde mot bergen som valkomnade oss med vagar i akta
Route de Napoleon-anda. Efter ett par timmar i en varm buss lurade han
med oss pa en ca tre timmar lang vandring ner i den djupaste av dalarna dar
vi mottes av bade regnskog och branta klippavsatser.

Upplevelsen och allt det vackra vi fick se i detta "sagoland" gar inte att
beskriva med ord, darfor ger vi upp utan forsok och overlamnar er till
bilderna har nedanfor.

Vandringsleden tog oss nedat tills dess att vi mottes av vad som av nagra
kanske beskrivas som "Stairway to heaven" men av andra som "Stairway of hell"
(Vardshusbacken-trappan kan slanga sig fran Essingeleden).
Trettio minuter av hoga-knan plagade vara stackars sma ben innan vi till slut
nadde toppen och fick vila oss till vyerna av kilometerlanga dalar och berg.

Trotta och svettiga avslutades kvallen i vart sunkiga rum med lite Yatzy
(tack och lov for Sandra)..

-----------------------------------

Sist och bland varldens minsta, Blue Mountains egen Orkide. Till din samling mormor!